Känns så ibland, faktist mer ofta ju mer man håller på med dessa fotogenprylar. Vad jag menar är att jag tycker mig få allt mer kunskap eftersom (egna erfarenheter och av allt som berättas här på forumet) men ändå känns det som att det jävlas allt mer också!?! Kanske något ni känner igen??
Brukar tänka på mina två första renoveringar då det jävlas som mest. En radius 119 (som var i bedrövligt skick) och en primus 991 dessa två första renoveringar lyckades jag med direkt utan missöden trots mycket bristfällig kunskap jämfört med vad jag vet idag...
Så igår som exempel, då jag skulle tända upp min innemyslampa en optimus 200p med matt glas som har gått som en klocka åtskilliga liter (upptäckte förra helgen att det var dax att sota förgasaren, sagt och gjort så var det fixat, i den vevan råkade jag knäcka nålen, så det va bara på med en ny).
Vid uppstarten i går osade den värre än en gammal kall traktor! Isär tagning och snabb koll så allt var fast skruvat och sen nystart, samma skorstens os ??? allt som är gjort är en rengjord förgasare och en ny nål monterad. Jag fattar ingenting?
Nåväl blev less på optimusen och tog fram min pålitliga 991:a satte dit de matta glaset och som tur var märkte inte lampan att det gjordes, för den fortsätter gå som en gud
/T
som ikväll då den relativt nyinskaffade Radius 102 lyktan fungerar perfekt.
och gjort mig mycke negativt inställd till optimus över huvetaget... Men i dag ÄNTLIGEN så vann jag över fanskapet med hjälp av delar som hängde med en "skrotlåda" och när den hadde lyst felfritt i lite över en timme utan glödande krökar eller de minsta fotogen os så började jag faktiskt tycka om den lite grann för det är ju trotts allt en fin liten lykta som går relativt tyst...hoppas bara att det förtsätter 
